Jag tycker så himla mycket om min blogg.
Ibland kan jag sitta ohälsosamt länge och läsa gamla inlägg och beundra min design.
Det känns som ett litet barn. Man tycker om den så mycket och är så stolt för alla framsteg.

Nu har jag iallafall bestämt mig för att försöka sova.

Jag är sådant otroligt kontrollfreak.
Jag har ont i magen när jag tänker på min tripp på lördag. Hur fan ska alla här klara sig utan mig och min hjälp?
Hur ska Simon komma upp ordentligt på mornarna om jag inte ringer och väcker honom?
Hur kommer mitt företag se ut efter det här? Kommer killarna kunna hålla ordning på allt?
Hur ska mamma kunna orka med William ordentligt? Kommer Gurra och Ruth få lov att sova ensamma varje natt?
Kommer verkligen mina kompisar komma ihåg mig?

Jag orkar inte tänka på allt jag oroar mig över mer. Jag hoppas att jag vågar släppa allt och tänka på mig själv för en stund, precis som Sara säger. Jag måste våga.