Jag är dryga 180 cm lång. Kan kanske tillochmed ha vuxit lite till sedan jag mätte mig sist.
Jag är sjukt less på att få frågan: "Men guuud hur lång är du egentligen?!"
Visst jag är lång, men jag tycker inte själv att jag ser så överdrivet lång ut eftersom jag inte är speciellt klen om man säger så. Jag tycker min "grova" kroppsbyggnad gör det mer proportionerligt, med min längd och vikt liksom.

Iallfall.
Jag tänkte lista några nackdelar med att vara modellång och ändå inte kunna utnyttja det. Så slipper alla gå runt och sukta efter de där 10 eller 15 centimetrarna som fattas för dem själva.

1. Jag har jättesvårt att hitta byxor. De är vanligtvis för korta. Specieltl svårt är det att hitta byxor med utställda ben, exempelvis 70-talsbrallan eller bootcut jeans. De flesta byxor slutar oftast vid mina fotknölar vilket ger ett otroligt töntigt fall och utställda ben är bara att bojkotta. (om jag inte mot all förmodan får tag på lite längre ben då! :)

2. Klackar. Hur många gånger tror ni inte att jag gått runt i skoaffärerna och suktat efter klackar? Riktigt höga?
Jo allt för många. Och alltför många gånger har jag intalat mig själv att jag inte kan stroppa runt 10 cm över alla andra. Exempelvis över min pojkvän som när jag inte har några skor alls är lika lång som mig.
Om jag dessutom skulle ha klackar med mina kompisar så snackar vi längskillnader på ungefär 30 centimeter ...

3. Lågt i tak = aj! Nu är jag givetvis inte så överdrivet lång så det stör mig i vardagen. Men om man tex skulle besöka Falu koppargruva så har man större risk att slå i taket. Också så har jag lite nackdelar att utöva Wii fit här nere i mitt rum (som är en källare) då det är så pass lågt i tak.
Hänger dessutom folk saker i dörrkarmarna, exempelvis mistlar på julen så slår jag med all sannolikhet i dem.

4. Det blir extra jobbigt att flyga. Folk gnäller att det är lite plats för benen. Vad tror ni det är om de är ännu längre? Jag tror ytterligare kommentar är onödig i det här fallet.

Jaa nu har ni lite att fundera på. :)