Idag hände det!
Började med att jag tog bussen från Strägnäs vägen in till stan kl 10. Halv elva hade jag tid hos Annika. Mitt nästsista uppföljningsmöte. Och vet ni! Hon friskförklarade mig.
Annika är en person på Bup (barn o . ungdomspsykiatrin) där jag gått min IPT-terapi! Jag är jätteglad att jag är jag igen. Vi kollade tillbaks lite på min skattning vecka efter vecka sedan december förra året.
Skalan är 1-10. 10 är värsta tänkbara mående och 1 är ett superbra mående.

Under hela december, januari och feburari skattade jag mitt mående i 10or och 9or. Jag mådde helt enkelt sämst.
På fritiden knaprade jag Ipren, åkte in och ut på intensiven, Sprang längs tågrälser och motorvägar. Förstörde mina finaste kläder och skor, blev upplockad av polisen allt för många gånger och planerade säkert tusen gånger hur jag skulle få dö.

Efter feburari så skattade jag ungefär från 6 - 8, vissa dagar 9. Men ibörjan av juni tog allt en ljus vändning.
Jag hamnade neråt 4 på skalan och idag skulle jag nog skatta en 2a eller 3a. Visst kommer det dagar när jag vill fortsätta karva i mina stackars handleder eller tänker "att gud vad skönt att vara död". Men jag är inte död, JAG LEVER!

Iallafall, jag är jätteskamsen över att jag mått så dåligt som jag gjort och att jag betett mig så illa och dessutom har så många självmordsförsök bakom mig. Jag är inte stolt över något av det och jag berättar INTE det här för att ni ska tycka synd om mig. Jag tycker det däremot är starkt utav mig att ha kommit tillbaka och blivit frisk på mindre än ett år!! Jag VET att man inte tror att man inte ska klara en dag till.
Men jag är så oerhört glad att jag inte tog ett steg till när tåget kom, att jag nöjde mig med det otroliga vinddrag och känslan av att stå centimeter från tåget när det blåste förbi, tutandes.

Idag iallafall så friskförklarade min terapeut mig men jag ska fortsätta med min medicin så balansen i hjärnan fortsätter att hålla sig på rätt nivå. Fattade inte riktigt vad hon snackade om, men det var någon nivå-sak i hjärnan som tog jättelång tid att återhämta sig efter en depression.

Den främsta anledningen till att jag skriver och blottar mitt liv såhär är för att försöka varna alla er som läser.
Dra i nödbromsen innan det är försent. Ta inte på dig för mycket saker, gör bara sånt du tycker är roligt och vill (undantag för diskning och liknande:P) umgås med människor som får dig att må bra och UNNA DIG DIN EGEN TID!
Du tjänar ingenting på att isolera dig från omvärlden för att du känner dig ful, tjock etc. Du tjänar inte heller något på att göra som mig. Försöka göra allt samtidigt. Prioritera är prio nr 1!

---

---