Fan, fan, fan fan!
Det började med att jag snoozade till halv sju. Sedan upp som ett skott och innan jag visste ordet av så var klockan 7.
Jag hade då på mig jeanskjol och en cardigan. Jag sminkade mig och borstade tänderna. Halv åtta for jag iväg till bussen, senare än någonsin annars. vände i dörren då jag glömt min skjorta, (vi ska ha kundmöte idag, skjorta var ett måste) Jag sprang ner till min garderob igen, tryckte ner skjortan i väskan och sprang till bussen.
Slet av mig cardigan vid busshållsplatsen och på med skjortan.
Sedan kom skolbussen och jag kastade mig på.
Höll på att kräkas för att jag var så stressad och trodde att jag skulle missa bussen.
När jag väl hoppade av ute vid e18 sprang jag som en galning över vägen, trodde att jag skulle dö!
Sedan när jag stod säkert på andra sidan sträckte jag ner handen i väskan och TROR NI ATT MIN PLÅNBOK LIGGER DÄR ELLER ?!?!?!

Nejförfan, den hade jag glömt. så jag står där utan busskort, pengar, leg,matkort eller mitt kontokort. Det är panik. Jag börjar gråta och ser bussen komma rullande.

Jag snyftar mig på. Berättar för busschaffisen som ser förstående ut. Jag får åka med och han tittar ledsamt på mig.
Ringer till Sara i fullpanik, även till Simon och mamma får också veta.
Sara börjar fixa ordning frukost till mig (vilken ängel hon är), Simon erbjuder lunch och mamma skjuts hem efter skolan.


Nu sitter jag här. Har panik inför provet och ser ut som fan.