Alltså jag har ett nytt beroende.
Jag älskar, fullkomligt älskar netaporter.com.
Herregud. Jag sitter där och drömmer mig bort.
Dregglar till Miu Miu skapelser, blir uppspelt av Jimmy Choo skodon och längtar tills jag har råd att glida fram i en härlig trench coat från Burberry. En dag mina vänner, en dag.
Här har vi ännu en drömoutfit som jag pillrat ihop, det roliga är att varje outfit som ni hittar här under Mix by Linda verkligen andas mig. Jag känner att det är min stil ända ut i fingertopparna. Jag känner att jag lyckats överföra min stil till ett par plagg i en daglig mix. Underbart.
scarf - maje | basic long sleeved top - rick owens | trench coat - burberry | ballerinas - Jimmy Choo | väska - miu miu | jeans - acne | klocka - marc by marc jacobs
När jag såg det här paret hos skopunkten.se tänkte jag direkt på de här från Givenchy.
När man ser de samtidigt är de inte såå himla lika, men de påminner om varandra.
Men vilka väljer du? Skopunkten 299:- eller Givenchy cirka. 7000:-?
Det är jag det : )
Jag har samhällskunskap nu och jag satt nyss med Erik (vår lärare) som rättade min uppgift "Är Sverige ett bra land".
Han läste nöjt, nickade medhållande, stannade upp sa "Bra Linda, jävligt bra reflektioner", läste vidare, log bredare, stannade till och sa "det här arbetet är det bästa jag fått in under min tid som lärare inom det här ämnet". När han läst färdigt öste han beröm över mig och mimade sedan M - V - G.
Jag är grym. O vad jag är bra.
Jag är på G nu. Jag är tillbaka! :D
Hur många gånger i livet har man inte sagt "jag klarar mig inte utan dig" till en person eller ett djur?
Alldeles för många.
Fast konstigt nog har man klarat sig alla gånger hitills. Det kan vara jävligt tufft och ett rent helvete ibland men man klarar sig alltid.
Jag kommer ihåg när min första hund Riku avlivades i maj 2006, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Riku, min Riku som funnits där sen jag sprang runt på barnsben och som alltid ställt upp i vårt och torrt. Hur skulle jag klara mig utan honom?
Nästa gång det var dags var det min hund Felix tur som också funnits med mig i istortsett hela mitt liv och var en kullbror till Riku. Det här var verkligen min bästa kompis och utan honom hade jag ju ingen. Den här gången blev omställningen ännu större, nu hade jag ju ingen hund att ta hand om. Det här skulle ju inte gå..
Samma sak har jag känt de senaste två åren med min föredetta pojkvän Simon. Hur skulle jag någonsin klara mig utan honom? Nej, det skulle jag bara inte. Jag hade för en gångs skull få upplevt äkta kärlek och det skulle jag aldrig klara mig utan. Men se på mig nu, jag sitter kvar trots svek, uppbrott och tårar.
Men det som verkligen känns värst just nu är att jag mist min bästa vän utan att ens få säga hejdå.
I samband med att jag skulle börja gymnasiet fick jag ge upp ridningen och min älskade Rookie som funnits där sen jag var ungefär 12 år. Vi hade gjort allt tillsammans, firat Rookies 18-års dag med stort kalas i stallet och tårta för ryttarna och fruktsallad för hästarna. Vi hade gjort debut på dressyrbanan tillsammans och vi var teamet nummer 1. Jag kommer ihåg när jag pallarade mig upp i gryningen för att åka till stallet och inte komma hem förns sent på kvällen. Jag älskade allt som hade med dig att göra. Din busiga personlighet, din kärleksfulla omtanke och vetenskapen om att du var bara min.
När jag skulle bestämma hur jag skulle göra med ridningen inför gymnasiet så sved det riktigt ordentligt när jag insåg att jag inte skulle kunna vara i stallet 7dagar i veckan längre och inte heller rida så mycket som jag ville. Men jag försökte hänga med så mycket jag kunde, men mer och mer gled vi ifrån varandra. Jag kommer ihåg smärtorna jag kände när jag visste att jag svek dig och när jag inte hann med eller när jag inte längre prioriterade dig i första hand. Jag kommer ihåg när jag insåg att du inte var en lika stor del i min vardag som jag ville och jag kommer ihåg när det mesta jag hade kvar av dig var foton.
Jag tänkte alltid att jag skulle ta mig tid att ta mig ut igen och hälsa på, ta en sväng i skogen. Och det blev lite turer den första vintern, när sommarn kom så fanns jag hos dig ibland, men ju mer tiden gick desto mer gled jag ifrån dig. Jag hade stoppat dig och allt som jag älskade med ridningen långt in i huvudet i ett litet fack och lät det ligga där. Det gjorde för ont att tänka på det.
Idag har jag fått veta att du sakta somnade in i November förra året. Utan att någon sagt något till mig. Utan att jag fått säga hejdå. Utan att jag fått tacka dig för att vara den absolut bästa i hela mitt liv. Antagligen får jag skylla mig själv för jag fanns inte vid din sida när du som mest behövde mig. Men om jag skulle ha fått spola tillbaka tiden så skulle jag aldrig ha prioriterat bort dig från första början. Du skulle fått vara min nummer 1 så länge det bara gick.
Jag är så otroligt ledsen och jag vet inte hur jag ska kunna leva med mig själv. Rookie, jag kommer aldrig glömma dig. Du har betytt (och betyder fortarande) så himla mycket för mig. Minnena med dig är något som jag aldrig kommer släppa. <3
Så.. Hur ska jag nu klara mig?
Nu har jag samhällslektion, min favoritlektion,
Jag håller på att arbeta med en uppsats som handlar om rättvis handel och jag har valt att skriva om rörelsen Rena Kläder. Jag tycker att det är en riktigt viktig rörelse som arbetar med något som man inte tänker så mycket på men som man borde.
Jag skickade vykort från Rena kläders hemsida igår till olika skokedjor där man frågar lite om hur dera skor framställs osv.
Jag fick svar från Euroskor direkt vilket jag tycker var väldigt bra.
Tänker ni mycket på hur era kläder produceras? Vem som syr era skor? Vilka som sliter för att framställa slitningarna på dina jeans?
En liten L.O.G.G katalog från h&m ramlade in idag. Här är mina fyra absoluta måsten inför sommaren, de två klänningarna testade jag här.
1. En jättesomrig och härlig klänning i bomull som känns väldigt sval och härlig.
Fint fall och härlig passform. Jag ska ha den!
249 :-
2. Härlig maxi klänning i skönt material.
Jag testade den blåa men kommer nog slå till på den bruna! :)
Ursnyggt att matcha med gladiatorsandaler och några tuffa nitarmband.
198 :-
3. Ett ursnyggt linne som jag inte har hunnit testa men som tilltalar mig så himla mycket.
Tycker om allt med det, knapparna, knytet och detaljerna som stråveck och råa kanter.
Kommer satsa på det blåa och vita, kanske det rosa också ; )
129 :-
4. Ett linne som bara skriker sommar och varma stränder.
Behöver inte förklara så mycket mer, kolla bara trycket, flätningen och färgerna. Ja tack.
98:-
Clutch - Marni | Heels - Fendi | Klänning - Luella | Bomberjacka - Mui Mui | Ring - Roberto Cavalli
Idag var jag på h&m lite snabbt och testade lite klänningar. En fick följa med hem, mamma var snäll och lånade ut lite pengar :)
Ni får se bild på den sen :D
Blev också lite sugen på dessa två..
Söta va? Jag gillade båda jättemycket :) Den översta kostar 249 :- och den blåa 198 :)
Har planerat ett inköp av den blåa fast jag väljer nog en brun när det väl blir dags : )
Imorgon fyller min mamma 40 år.
Jag tycker det ska bli jätteroligt.
Fast det man egentligen mest ser framemot är ju att se hennes min när hon öppnar presenterna och smörgåstårtan! Mums.
Jag tycker egentligen inte att det är något speciellt med att fylla år.
Jag har hamnat i ett spår där jag egentligen inte bryr mig om något gällande traditioner och svensk kultur.
Varför tror alla människor att vi ska fira extra stort när vi fyller 20, 40 eller 55?
Jag kanske vill ha världens party när jag fyller 27. Jag är så less på samhällets normer och värderingar just nu.
Ibland undrar jag varför vi ens har kvar vissa traditioner.
Visst, det är mysigt med jul, påsk, allt studentjippo och någon jäkla konfirmation hit och dit.
Men ärligt. Anledningen till att alla våra högtider och traditioner ens firas är ju inte alls för samma sak som förut.
Fråga vilket barn som helst och den skulle knappt veta vafan vi firar påsk för. Jag kommer ju knappt ihåg.
Men påsk det firar vi. Tänk vi får ju en anledning att slösa pengar, äta oss alldeles för mätta på påskgodis och ännu en anledning till att supa oss fulla.
Samma sak med studenten och konfirmationer. Den enda anledningen till att folk konfirmerar sig nuförtiden är för att de ser framemot alla presenter de får när de är klara. Hur sjukt är inte det?
Jag konfirmerade mig inte, för jag fann inget intresse i det, jag hade inte tid och jag orkade bara inte komma på ännu en situation när släkt och vänner skulle få lov att slösa lite pengar på mig.
Studenten börjar nästan hamna där också. Visst, jag ser framemot studenten så mycket så det är inte sant. Men jag skulle vara lika glad att ha gått ut skolan även utan presenter.
Nu är största fokus i klassrummen på min skola önskelistor att ge till släkten så de kommer med rätt grejjer på studentdagen. Flytta hemifrån saker vill man ju absolut inte ha just då, pengar är ju också tråkigt, men behändigt...
Visst, jag älskar också att ge bort presenter. Men det är inte där vi är idag. Vi är i det stadiet när vi begär och ska ha massa presenter. Vi ska ha presenter på julen (givetvis), när vi fyller år (såklart), på namnsdagar, på konfirmationer, när vi tar studenten (eller har skolavslutning överhuvudtaget), på påsk, på morsdag, på farsdag osv osv.
Konstigt att man är pank jämnt. Min lillebror fyllde 13 i tisdags och mamma 40 imorgon. Skulle det inte vara sån presenthets skulle jag varit 900 kr rikare nu.
· solbrillor - asos.com · handväska - asos.com · klänning - h&m · cardigan - h&m · klackar - asos.com ·
En sak som nästan är en utav de absolut värsta sakerna jag vet är att komma till ett ställe (krogen, skolan, möta någon på h&m eller på någon hemmafest) och inse att någon har likadan klänning, tröja eller nästan identisk matchning som en själv.
Det tål dock att poängtera att jag inte bryr mig och denna är min kompis eller något annan jag gillar. Då får de mer än gärna ha lika klänning.
Skulle däremot min snygga klänning sitta på någon hemsk person som jag inte gillar, kanske till och med min ärkefiende så skulle hela dagen vara förstörd. Det är nästan så att man skulle förneka att man hade ett likadant klädesplagg som denna person ifall det hände. Sån är iallafall jag. Jag kan tycka att något är skitsnyggt tills jag ser fel person i plagget. Då är det hejdå.
Haha visst är det roligt vilka tankar man har :P?
Känner mig som en riktig liten diamant tjej just nu... 
