Jag har ett problem. Ett faktiskt ganska hemskt problem. Jag har ett köpmani som sitter djupt etsat i huvudet. Jag betalade nyss räkningarna för denna månad - slutsumman hamnade på över 11000 kronor... Skulle jag ha haft en vettig uppfattning om pengar och shopping skulle jag nog legat på närmare fyratusen. Men tyvärr har jag inte det. Jag tycker det är så jävla sorgligt, jag sitter här och gråter och jag blir så arg på människor som kallar dem själva för "Shopaholics" för att det låter lite tufft o klaschigt. Dom har ingen aning. Har de träffat på baksidan av ett köpberoende? Jag är fortfarande på en nivå där jag har råd att betala allt och klara mig tills nästa lön, men hur tror ni att det känns att bränna 7-8tusen per månad på kläder, skor, väskor, make-up och sådana saker. Jag vet. Jag ÄLSKAR det. Jag älskar att klicka på bekräfta köp knappen, jag älskar att få mail som berättar att jag har paket på väg, jag älskar älskar älskar att öppna paket och testa nya plagg.. Men sen då. Jag bryr mig inte om mina nya klänningar som hänger med lapparna kvar. Jag tittar inte på väskorna som fortfarande har plasten kvar på axelremmarna, jag använder inte nya skorna än för det är "inte tillräckligt fint väder".. Jag skiter i allt egentligen...

Suck.. En gråtattack o en liten panikångest senare har jag nu fotat 5 SPRILLANS nya klänningar med lappen kvar, två fuskpälsar och ett par sprillans nya aerobicsskor som ska upp på tradera NU! Hörs snart..