Ordet perfekt är ett ord som jag använder yttert sällan.
Jag vet att jag ibland kan säga att ett plagg kan vara näst intill perfektion, men jag vet att något annat inte är perfekt. Det finns ingen perfekt människa, ingen har ett perfekt liv eller kropp.
Därför blir jag så arg när jag får höra att folk tror att jag skulle tycka att mitt liv vore perfekt.
Herregud, det är väl så långt ifrån perfekt man kan komma istortsett?
Jag har aldrig i hela mitt liv sagt att mitt liv är perfekt för det är inte det. Jag har hundratalssaker i mitt liv som skulle behöva ändras om jag ens skulla komma i närheten av ett felfritt liv.
Jag har aldrig heller sagt att jag är perfekt, för det är jag inte heller. Jag är en ganska dysfunktionell person med tankemönster som ibland kan vara helt galna och fixideér och fobier helt olikt någon annan.
Därför tycker jag det är så himla töntigt att ens påstå att mitt liv vore perfekt och ännu töntigare att påstå att jag själv skulle ha yttrat något liknande. För det skulle aldrig hända.
Ordet perfekt finns knappt med i mitt vokabulär.