llindhlm fashion my way.

Spöken finns de?

Kategori: Allmänt.

Svaret är ja. Det gör dom. Jag har haft turen, eller oturen att stöta på två stycken spöken i mitt liv. Som jag har haft chansen att se iallafall. Dock så har jag också förmågan, (om man ska kalla det de) att känna av spöken. Tillexempel i hus och liknande.

Första gången jag såg ett spöke var när jag var på väg hem från stallet. Det var vinterkväll och klockan var kanske runt 20. Det var mörkt ute och jag gick längs landsvägen. När jag kom närmare mormor och morfars tomt så såg jag en figur bakom häcken, han hade blå lagårdsoverall och keps. Så jag började ropa :morfar, morfar!. Dock så stannade inte skepnaden utan skyndade in i ett uthus. Jag fick sådana rysningar och var så rädd som aldrig förr. Tårarna sprutade och jag sprang allt jag kunde in till morfar, låste dörren och berättade allt. Han menade på att det antagligen var ett spöke, ett slags gårdsrån jag sett. Det var första gången och det var så himla hemskt.

Andra gången jag stötte på ett spöke var när jag och min 13åriga hund Felix var ute på promenad. Vi gick samma runda som vi alltid gör. Felix som då var 13 år var ganska seg, sprang gärna inte och gick helst i sin egna takt. I allafall så gick vi på en liten landsväg längs en åker. På högra sidan, mot skogen så har det alltid funnits ett hus vrak. Bara grunden som hart varit kvar. Idag så stod hela huset där, snyggt och stort. Jag kände kalla kårar och såg hur Felix blev allt räddare. Vi började springa och när jag vände mig om såg jag flera mörka skepnader stå vid huset och sträcka armarna efter oss. Jag och Felix sprang hela vägen hem. Vilket är ganska långt. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv och Felix som var så gammal sprang lika rädd han. Det var det mest övernaturliga jag varit med om.
Efter det kunde varken jag eller Felix gå förbi där utan att känna otroligt obehag.

Det var dom två gångerna, jag vet att det kommer vara fler utav er som inte kommer tro mig. Och undra vad jag är för en påhittare. Och jag tvingar ingen att tro på mig. Men det är de här som hänt och jag kommer alltid bära med mig upplevelserna.

Liten uppdatering,
har stött på ett övernaturligt ting en gång till. Dock utan att se något spöke. Jag och min vän Tessan var ute och gick. Det var vindstilla, allting var stilla, inte en människa så långt man kunde se. Men två gungor vid en gungställning gungade fram och tillbaka som aldrig förr. Det avtog inte heller. Farten och styrkan höll i sig!! Läskigt som fan.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: